FULLSPÄCKAD SOMMAR
Planerna för i sommar är många och arbetssamma, däribland 5 kurser till skolan. För
att få lite högre medel i slutbetyget. Jag försöker läsa kurser som kan komma visa sig
användbara utomlands och bland människor, däribland psykologi, religion och internationella
relationer. Det skall faktiskt bli roligt och intressant!
Den 18 maj börjar ju kursen i thailändska, en väldigt enkel kurs med lite grammatik, i brist
på andra kurser i vår och sommar. För helst vill jag ju spendera min högskoletid i Thailand.
I slutet på juni börjar även sommarterminen för dans, och jag skall gå på streetdance! Jag har
velat gå på någon slags dans länge och nu har jag alltså äntligen både bestämt mig och anmält
mig och jag ser mycket fram emot det! Vilket också har gjort att jag har börjat fundera på
min för närvarande frånvarande kondition. Kanske dags att gå ut och jogga några kilometer om
dagen?
Även nästa agilitytävling närmar sig med stormsteg, närmare bestämt både i Lund och i Höör,
den 8 maj, respektive 9 maj. Sen är det Hässleholm den 22 maj men efter det blir det nog
dåligt med tävlingar igen eftersom jag sparar pengar inför mina utlandsstudier, det är alltid
bra att ha något extra...
Så förutom gymnasium, extrakurser och dans så kanske det blir en resa till Ungern (med
skolböcker i bagaget) och förhoppningsvis något jobb, oavsett om det är extrajobb eller
sommarjobb. Då ändras ju reseplanerna men så är det. Man måste prioritera ibland.
TILLBAKA I MALMÖ
Ja, nu har jag flyttat tillbaka till Malmö igen. Jag är nämligen inte sambo längre. Men det
är som det är... Inga dåliga känslor eller onda blickar, allt är bara fint. Efter studenten
väntar en ny världsdel för mig att utforska, Asien. Specifierat tillhåll inte bestämt ännu
men en kurs i thailändska språket påbörjas inom 3 veckor.
För övrigt så är jag och Tobias som ler och långhalm tillsammans och han följer mig för det
mesta som en liten skugga. Går jag någonstans i lägenheten så hör jag hans tassande bakom
mig. Vi går på trevliga promenader med Lisa och Bianca. Bianca och Tobias har verkligen
funnit varandra eftersom han inte brukar vara så trevlig mot andra hundar men han har aldrig
ett ont ord att säga henne, haha!
Jag skall uppdatera min presentation inom kort men just nu tänker jag så mycket på annat, så
jag känner inte för det...
TILLBAKA I SVERIGE
Idag kom jag tillbaka till Sverige. Jag hade väl tur som kom med ett plan men ärligt talat
så hade jag velat stanna mycket längre. Dessutom blev mitt bagage kvar i Wien men jag får
det nog hemskickat senast imorgon.
Jag kan ju bara säga att Thailand är bäst! Så fint där är, så trevliga människor och god mat.
För att inte tala om utbudet av ja, allt! Så lite smått och gott har jag fått tag på.
Nära 650 bilder har jag sparat från resan. Vilket är ofantligt mycket med tanke på att jag är
väldigt petig. Fast vissa blev rätt suddiga men minnena som motiven är, är för viktiga för
att kunna raderas.
Det blir ingen tävling på Karlshamn HU på lördag på grund av inställd skjuts... Så jag är lite
purken, jag som har köpt en campingstol också!
Just nu är planerna många och jag har mycket att göra och att tänka på. Sen är det ju skolan.
Suck. Det finns alltid något att plugga på.
MÅL MED LIVET
När jag var ute med Rit för några dagar sedan så frågade han vad jag hade för mål med livet.
Ja. Det kan man ju undra. Jag har ju inte riktigt tänkt på det innan. Vad har jag för mål med
livet? Man börjar ju fundera över jobb. Men jag har inget drömjobb, jag vill helt enkelt
trivas och vara glad. Kanske bo i något fint hus med den rätte. Träna och tävla med Tobias.
Lite resultat på det skulle väl sitta fint. Men mål med livet?
Alla dör vi ju till slut och jag anser att man är mer benägen att sätta upp mål om man har en
tidsgräns. Nu är ju inte tidsgränsen absolut men den finns där. Det är värt att påminna sig
om det ibland.
Delmål på vägen. Hm. Att få relativt bra betyg på gymnasiet och bli klar så fort som möjligt.
Lära mig diverse språk. Först och främst vara mycket bra på svenska, ungerska och engelska.
Men det är lockande att kunna perfekt japanska och thailändska. Får se vilket det blir först.
Sen vidareutbilda mig. Men till vad? Hur hänger detta ihop med mina mål i livet?
Det är en så svår fråga och jag funderar numera varje dag. Jag har väl kommit en liten bit på
vägen med tankarna. Mycket beror också på de omständigheter man har i livet. Mina är lite
osäkra ännu.
Jag vet att jag aldrig vill bo på något hem. Jag vill bo i mitt eget hem. Och nu medan jag är
ung vill jag vara så aktiv som möjligt. Ha roligt. Gå på ställen som Hi4 i Hua Hin. Maken till
klubb har jag aldrig sett! Sansade omständigheter, fantastisk live musik, bra service och
underbart sällskap.
Jag återkommer i mina funderingar. Får se hur de närmsta månaderna ser ut. Just nu är de lite
dimmiga.
GÅSAHOPPET 2010
Summering Gåsahoppet. Över lag svävade Tobias iväg och nosade. Nosade. Och nosade mer. Det
har gjort mig så frustrerad och ledsen, speciellt idag. Men i hopp 1 igår kom vi runt med
0 hinderfel men 6.35 tidsfel. Det var ju de där utsvävningarna igen. Annars hade det blivit
pinne då det bara var 3 helt felfria i klassen!
Jag har nu, efter några timmars vila och lite funderande, kommit fram till att inte ge upp.
Hur mycket jag än måste diska oss så skall Tobias lära sig att det inte är okej att nosa. Är
vi inne på banan så är det full fokus som gäller. Lyssnar han inte så skall jag ta honom av
banan. Här är en film med 4 av 5 lopp.
KELPIES
Igår var jag och hälsade på Mari med sina Australian Kelpies Genna och Anni. Hon visade
när de vallade och jag tog lite bilder som jag tänkte dela med mig av. Både Genna och Anni
var helt underbara, snälla och trevliga och typiska Kelpies med studs i trampdynorna. De
hoppade upp och gav mig en massa pussar, urmysiga och roliga hundar.
LITE FUNDERINGAR
Innan jag återupptog agilityträningen med Tobias så tyckte jag att jag hade en jättebra
relation till honom, riktigt tight. Men sedan vi kommit igång med träningen igen så känns
det som en skillnad, som om vi verkligen börjar förstå varandra och har en ömsesidig respekt
gentemot varandra, som om vi är en helhet tillsammans.
Jag tror att träning gör så man kan få det där lilla extra i sitt band till hunden, man
måste ju lära sig läsa av varandra och samarbeta för att lyckas. Och då får man den där
känslan av gemenskap och det där tighta bandet.
Sen att tävla tycker jag är bra att ha som mål för utan något mål hade det känts lite "platt"
att träna, så ett mål är alltid bra och mitt och Tobias är helt enkelt att lyssna på varandra
och samarbeta på en såpass stor störning som tävling är.
För även om man diskar sig i varje lopp så har man ju fortfarande något att träna för, för
tävling ger en sådär spännande känsla och både förare och hund känner att det inte är "som
vanligt". Sen om man tränar och tävlar regelbundet så är det ju nästan sagt att man inte blir
ledsen eller besviken varje gång. Men bli inte ledsna eller besvikna för i grund och botten
är ju tävling till för att ha roligt och jag har aldrig sett en agilityförare som inte har
roligt!
Detta gäller såklart alla grenar men eftersom jag och Tobias tränar och tävlar agility så
fick det bli agility.